Drommen

I fantastiskt fint väder lämnade vi Östersund vid 8-tiden på morgonen för att bege oss till Bydalen och närmare bestämt Drommen. Ett stopp på vägen gav oss bra utsikt över berget och planerna över var vi ville åka började ta form. Efter en genomgång av rådande snöförhållanden och ett par rekommendationer om bra åkställen från dalens säkerhetsansvarige började vi vår promenad mot toppen.

Alexander på väg upp för sydsidan mot toppen 

Någon timmes vandring senare var vi uppe och kunde njuta av en fantastisk utsikt och lite välbehövlig mat.

Utsikt åt sydost från Drommens topp

Gustav på Drommens högsta punkt med utsikt åt väst

I snöförhållanden som förvånade oss båda över hur fint det var började vi vårt första åk för dagen på Drommens nordost-sida. Det blev ett åk att minnas med otroligt lätt snö som gav någon sporadisk faceshot och som medförde flera spontana glädjerop från oss båda samt två gigantiska flin när vi stannade på botten.

 Drommens nordostsida med fantastisk snö

Skidorna spände vi sedan fast på ryggsäckarna igen och vände stegen uppåt med nya krafter från åket. Denna gång satte vi siktet snett uppåt för att hitta en brantare repa. Detta blev en svårare vandring på grund av växlande is och hålor mellan de många framstickande stenarna.

Alexander på väg upp mot stenfältet på nordostsidan

Väl uppe hittade vi brantare åkning, en liten bit ner kom vi dock fram till ett smalare parti som också hade en konvex i sig där vi kände en påtaglig lavinrisk. På grund av det relativt tunna snötäcket ovanpå glidlagret och den smala passagen såg vi ingen risk för några stora laviner och beslutade oss därför för att fortsätta genom att åka en i taget. Mycket riktigt var det några små flak som släppte men precis enligt vår bedömning var det inget som skulle kunna skada en människa.

På vägen upp igen började vinden öka kraftigt samtidigt som skymningen hastigt närmade sig. Osäkerheten började krypa in i oss och vi hade tankar på att vända om, ta oss igenom skogen och så småningom ut på vägen där vi skulle gått runt berget för att komma tillbaka till bilen. En promenad på ca 9 kilometer. Vi valde dock att fortsätta uppåt och sedan ta oss ner västra sidan och på så sätt bara behöva gå 2,5 kilometer och dessutom kunna få i oss lite mat på restaurangen i byn.

 Alexander på väg upp för nordostsidan mot sista åket i skymningen

Denna sida var klart mer vindpinad men vi kunde ändå hitta fin snö och riktigt bra åkning precis ovanför och i trädgränsen. Genom ett glesare parti i skogen kunde vi med lätthet åka nästan hela vägen till byn och behövde bara gå några hundra meter för att komma till restaurangen där vi fick oss ett välsmakande och välbehövligt mål.

Härifrån gick vi de 2,5 kilometer vi hade kvar till bilen längs vägen i mörker. Vid 8-tiden var vi framme och kunde börja färden hemåt samt se tillbaka på en fantastisk dag som innehållit det mesta man kan önska.