Snasahögarna

Förväntansfulla över vad som komma skulle gav vi oss iväg från Östersund vid 07:30 den 8 mars. Medvetna om vädret som förutspåtts bli riktigt fint med sol, 7-10 minusgrader och lite vind körde vi och möttes av precis det som sagts.

Gustav på vägen till fjällstationen

 

Utsikten från vägen till fjällstationen

Ju närmare stationen vi kom desto mer växte snövallarna vid sidan om vägen och därmed också vår förväntan. Efter att ha ätit lite lämnade vi bilen med destinationen toppen av Getryggen. På stighudar började vi färden uppåt, dock utan randonée-bindningar vilket sänkte farten ganska kraftigt. Vi fick då istället tid att njuta av solen som sken och värmde oss där vi gick med vår packning bestående av en Lundhags 90+10L ryggsäck och en Dakine 26L.

Gustav njuter av solen under en fikapaus

 

Alexander på väg upp igen med ryggsäcken som klädhängare och Getryggens topp i bakgrunden

När vi kom högre upp öppnade vyerna upp sig och vi kunde njuta av en fantastisk utsikt. En av anledningarna till varför vi älskar att vara uppe bland fjällen.

Gustav på väg uppför Getryggen med utsikt åt öst

I nordlig riktning kunde vi nu se det södra facet på Sönner-Tväråklumpen som såg brant ut men perfekt för skidåkning. Genom att studera facet upptäckte vi en linje från toppen som såg riktigt brant ut men som verkade åkbar. Att åka denna blev till vårt huvudmål med resan.

Sönner-Tväråklumpens södra face sett från Getryggen med våra åklinjer

Runt 2-tiden nådde vi toppen av Getryggen på 1382 meter, ungefär 3,5 timmar efter att vi lämnat bilen.

 Utsikten längs Getryggen från toppen

Härifrån valde vi en linje ner för nordfacet som var relativt brant men inget utöver det vanliga. Till att börja med var den ganska isig men sedan kom ett fält med hyfsat bra snö där vi kunde släppa loss och åka obehindrat.

 Getryggens nordface sett nerifrån

Nere i dalen mellan Getryggen och Sönner-Tväråklumpen värmde vi vår lunch bestående av pasta carbonara samtidigt som vi satte upp tältet för att slippa göra det i mörkret. 

 Tältet uppsatt och redo för kvällen

När vi ätit gjorde vi en kortare tur upp på Sönner-Tväråklumpen, medvetna om att vi inte skulle hinna upp till toppen innan mörkret hade vi tittat ut en linje halvvägs uppifrån som såg bra ut och sparade vårt mål till nästa dag.

 Alexander på väg upp till vårt kvällsåk

Gustav på samma ställe

 

Uppe vid vårt åk stannade vi och njöt av den otroligt vackra solnedgången

Åket vi bestämt oss för som avslutning på första dagen överträffade våra förväntningar ordentligt och vi stannade på botten så exalterade att vi knappt kunde sluta skratta. När vi kom tillbaka till tältet hade det börjat bli ganska mörkt så vi kröp in och öppnade termosen med varm blåbärssoppa som vi hade med oss, fixade mat och kröp sedan ner i våra nya sovsäckar. En Haglöfs Slumber 3S och en Marmot Wave IV, båda med komforttemperaturer på -10°C. Denna gång hade vi dessutom ordentliga liggunderlag som skydd mot markkylan.

Det var lite småkallt under natten men vi frös aldrig ordentligt så vi gissade på att temperaturen varit nere på mellan -15 och -20°C. När vi sedan på kvällen kom ner till fjällstationen visade det sig dock att det varit -28°C under natten vilket gjorde oss imponerade över hur bra våra sovsäckar fungerat. Nästa morgon vaknade vi till en otroligt vacker soluppgång som bjöd på många olika mjuka färger som vi upplevde gav en liten inblick i hur oändligt mycket mer naturen har att erbjuda.

 En stilla soluppgång på fjället

Efter att ha låtit solen värma upp oss och tältet åt vi frukost och gav oss sedan av upp mot Sönner-Tväråklumpens topp och vår mållinje ner för sydfacet. Medvetna om att vi kanske skulle tvingas avstå och åka någon annan linje om vi inte ansåg den vara tillräckligt säker. Med bra förhållanden nådde vi toppen efter 1 timma 30 minuter.

 Alexander på Sönner-Tväråklumpens topp med utsikt åt nordost

Gustav på toppen

Efter att ha njutit av utsikten över fjällen, med bland annat Sylarna gick vi ner för att ta en titt på linjen ner för sydfacet. Slutsatsen blev att snötäcket var stabilt och lavinrisken relativt liten. Risken låg i misstag från oss som skulle kunna leda till tråkiga konsekvenser då vi uppmätte en lutning på ca 55 grader på den brantaste delen där det dessutom var sten och andra terrängfällor i fallinjen.

Efter den brantaste delen skulle vi komma in i Trevors där vi kunde släppa på betydligt mer. Med det stabila snötäcket beslöt vi oss för att köra och lade första spåren.

Första spåren från toppen och ner i Trevors

I ren eufori vid botten beslöt vi oss för att gå upp, packa ihop tältet och våra saker under tiden vi fixade lunch och sedan gå upp för att åka igen.

Gustav under lunchen i solen

 Alexander på väg upp igen efter lunchen

Väl uppe på toppen igen tog vi ytterligare en stund till att njuta och ta in så mycket vi kunde av den fantastiska utsikten innan vi droppade in igen.

Utsikten åt väst från toppen. Änden av Getryggen till vänster

Efter åket beslutade vi att vi hade tid för ett åk nerför Näbbrännan innan mörkret kom. Vi skråade därför vänster och började sedan gå upp för rännan. Med dess medellutning på cirka 40 grader och vår packning som vägde 20-25 kg vardera ovanpå tidigare stigningar blev det en tung och krävande väg upp där vi verkligen fick pressa oss själva och tänja på våra gränser. Detta är ytterligare en av anledningarna till varför vi brinner för turande och mountaineering då man hela tiden lär sig nya saker och ser andra aspekter av sig själv.

Väl uppe närmade sig skymningen hastigt och vi började vårt åk ner för en smalare och något brantare ränna bredvid Näbbrännan. Här var lutningen mer i spannet kring 50 grader och den smala rännan där vi precis kunde tvärställa skidorna på det smalaste stället gjorde detta åk mer tekniskt än de tidigare men samtidigt mycket belönande i form av upplevelsen.

Nere i dalen igen kände vi hur temperaturen sjönk hastigt och vi tänkte att vi skulle tina lite snö för att få vatten inför promenaden tillbaka ner till bilen. Här fick vi dock tänka om eftersom temperaturen sjönk så mycket att stormköket slutade fungera då gasen blev för kall.

 Nere i dalen sjönk temperaturen hastigt och vi fick skynda oss för att inte bli för kalla

Kylan blev snabbt ett hot och vi tvingades hålla oss aktiva för att undvika nedkylning. Vid sådana förhållanden inser man hur små och obetydliga vi egentligen är inför naturens krafter och hur viktigt det är att anpassa sig samt förbli ödmjuk och vara förberedd för vad naturen kan bjuda på.

I skenet från våra pannlampor fortsatte vi mot bilen och såg fram emot att komma in i värmen på stationen och värma mat innan hemfärden.

Gustav på väg tillbaka

Väl nere var det en stor lättnad att komma in i värmen och tröttheten slog oss direkt. Denna sorts trötthet är dock bara skön och inte jobbig på något sätt så vi kunde njuta av att kunna slappna av och se tillbaka på två dagar där vi fått uppleva hur fantastiskt vacker naturen kan vara samtidigt som vi fått otroligt bra skidåkning.

 De övre från toppen av Getryggen och de undre från toppen av Sönner-Tväråklumpen

Efter en skön natts sömn i våra egna sängar gav vi oss ut på Storsjöns is med skridskor för lite aktiv återhämtning som återställer kroppen snabbare än att bara vara stilla. Samtidigt fick vi njuta av ytterligare en vacker dag utomhus.

 Gustav på isen med Bydalsfjällen i bakgrunden

Alexander på samma ställe